Det är välkänt att hundrasen Labrador retriever är speciellt lycklig i mat, de glufsar i sig allt de kommer åt och visar sina stora söta ögon för att få en matbit vid bordskanten. Ett samarbete mellan veterinärer och forskare visar nu att det ligger en gen bakom deras beteende.

En genetisk förändring typisk för just labradorer verkar hindra hjärnan att känna av hur mycket fett hunden har fått i sig i maten och lagrat i kroppen. Därför signalerar heller inte hjärnan mättnad efter en måltid vilket leder till att hunden konstant söker mer mat.

Fetma och övervikt handlar om att få i sig mer energi än vi bränner men det kan alltså ligga biologiska drivkrafter bakom beteendet.

Det är den första genen som har kopplats till hund-fetma och ungefär 23% av labradorerna som studerades bar på denna genvariant. Studien visade att en kopia av genmutationen gav i genomsnitt två kilo extra i kroppsvikt och två kopior ledde till fyra extra kilo.

Genen som påverkar hundens risk för fetma finns också hos människor och har redan kopplats till skillnader i kroppsvikt. Möss och råttor däremot, som oftast används för att forska på fetma, har en gen som ser annorlunda ut. För att lära oss mer om fetma bör vi därför i framtiden vända oss till labradoren. Forskarna bakom studien vill nu gå vidare och ta fram en behandling som kan stilla hundens mat-sug.

Det är dock flera faktorer som spelar in eftersom det upptäcktes labradorer i studien som inte bär på mutationen men var överviktiga ändå och vice versa. Om det är fler gener som påverkar eller enbart hundägarens beteende är ännu oklart. Men med mutationen ökar risken för fetma och husse och matte kan då tänka på att vara duktigare med att ge måttliga portioner och inte ge vika för hundens söta ögon.